Sometimes i feel like shit....
asså jag mår bara skit,
jag vet inte hur jag ska förklara men.
det är så jävla svårt
att varje dag få höra att inte N gillar mig.
va fan, jag vet det?!
tror ni att det är roligt för mig att höra det eller?
tror ni att jag mår bättre utav det.
faan ingen förstår ju ,
asså att jag måste vara bra i skolan, för att komma in på musiklinjen,
och att försöka "live out my dream".
och att jag måste le varje dag, för att jag är rädd att jag kommer att mista mina bästa vänner om jag inte gör det.
och above all of this så måste jag komma över min morfars död, vilket jag inte gör eller kommer någonsin göra.
för han skulle förstå hur jah verkligen mår.
det är så jävla svårt att vakna varje morgon, gå till skolan och fejka att man är glad och att man inte bryr sig.
men va fan, hur jävla lätt är det då eller.
men det jag mest kämpar mot är att jag måste "face him" varje dag, och att han stirrar så jävla mycket.
VA FAN TROR DU ATT JAG MÅR BÄTTRE AV DET? TROR DU ATT DET ÄR LÄTTARE?
va fan , är du helt jävla cp-skadad eller?!
fan va jah hatar dig!
asså jag orkar inte längre, och jag vet inte vad jag ska göra.
My feelings I hide.
My dreams I can't find.
I'm losing my mind.
I'm fallen behind.
I can't find my place.
I'm losing my faith.
I'm falling from grace.
I'm all over the place!
