when your fifteen, don't forget to look before you fall
Oscar
om du läser det här så vill jag att du ska veta ett par grejer.
jag är så ledsen för att det slutade som det slutade.
förlåt för dom saker jag sa, men jag var arg i den stunden.
och ibland kan jag göra onödiga saker när jag är arg.
jag är inte perfekt. jag gör misstag. jag sårar folk.
men när jag säger att jag är ledsen,
menar jag det.
hoppas du förlåter mig.
men det verkar lite som om jag försöker så himla mkt att göra tid så att vi kan sätta oss ner och prata,
medans du inte försöker alls.
du kanske försöker, men det syns inte.
jag började bli lite trött på att vänta för att få det samtalet överstökat.
så att vi kunde säga dom där orden som man alltid säger "vi kan väl vara vänner"
och sedan gå våra egna vägar.
men den dan kommer ju aldrig. så jag får helt enkelt försöka komma över dig utan den meningen.
jag hatar den meningen, men ändå så behöver jag den.
jag hoppas att du nån gång kan förstå, och ta bort blockningen på facebook,
så att vi kan snacka igenom det här.
jag hoppas att du blir lycklig, även om det inte är med mig.
nån dag kommer du göra en flicka, världens lyckligaste flicka.
jag tror verkligen det.
och jag hoppas att du var lycklig när du var med mig.
för jag började verkligen falla för dig. och dessutom litade jag på dig.
vilket jag verkligen inte annars kan göra.
och även om du kanske säger "det är inte ditt fel, du har ju inte sagt eller gjort något"
så kommer jag ändå ligga varje kväll och undra vad det var jag gjorde för fel,
och vad det var för fel på mig.
och varför jag, varför jag inte räckte till..
varför jag inte dög som den jag är.
jag kommer sakna dig och bara dig.
dina kyssar, dina kramar, dina kommentarer om hur fin jag var även om jag såg ut som ett helvete.
och speciellt dina sms på kvällarna.
och att du fick mig att le och skratta, både när jag var glad och när jag var på världens sämsta humör.
du såg något i mig som ingen annan såg. tack.
du gjorde mig verkligen jättelycklig.
så lycklig som ingen annan kunde göra mig.
om du läser det här så vill jag att du ska veta ett par grejer.
jag är så ledsen för att det slutade som det slutade.
förlåt för dom saker jag sa, men jag var arg i den stunden.
och ibland kan jag göra onödiga saker när jag är arg.
jag är inte perfekt. jag gör misstag. jag sårar folk.
men när jag säger att jag är ledsen,
menar jag det.
hoppas du förlåter mig.
men det verkar lite som om jag försöker så himla mkt att göra tid så att vi kan sätta oss ner och prata,
medans du inte försöker alls.
du kanske försöker, men det syns inte.
jag började bli lite trött på att vänta för att få det samtalet överstökat.
så att vi kunde säga dom där orden som man alltid säger "vi kan väl vara vänner"
och sedan gå våra egna vägar.
men den dan kommer ju aldrig. så jag får helt enkelt försöka komma över dig utan den meningen.
jag hatar den meningen, men ändå så behöver jag den.
jag hoppas att du nån gång kan förstå, och ta bort blockningen på facebook,
så att vi kan snacka igenom det här.
jag hoppas att du blir lycklig, även om det inte är med mig.
nån dag kommer du göra en flicka, världens lyckligaste flicka.
jag tror verkligen det.
och jag hoppas att du var lycklig när du var med mig.
för jag började verkligen falla för dig. och dessutom litade jag på dig.
vilket jag verkligen inte annars kan göra.
och även om du kanske säger "det är inte ditt fel, du har ju inte sagt eller gjort något"
så kommer jag ändå ligga varje kväll och undra vad det var jag gjorde för fel,
och vad det var för fel på mig.
och varför jag, varför jag inte räckte till..
varför jag inte dög som den jag är.
jag kommer sakna dig och bara dig.
dina kyssar, dina kramar, dina kommentarer om hur fin jag var även om jag såg ut som ett helvete.
och speciellt dina sms på kvällarna.
och att du fick mig att le och skratta, både när jag var glad och när jag var på världens sämsta humör.
du såg något i mig som ingen annan såg. tack.
du gjorde mig verkligen jättelycklig.
så lycklig som ingen annan kunde göra mig.